Diagnoser utvecklingsstörning

  • diagnoser utvecklingsstörning
  • Diagnos utvecklingsstörning
  • Test utvecklingsstörning

    • •

    Icke centralstimulerande medel

    Ett ADHD-läkemedel såsom inte existerar centralstimulerande existerar atomoxetin (Strattera), som verkar genom noradrenerg återupptagshämning. enstaka styrka tillsammans preparatet existerar att substansbruksrisk saknas helt, och detta torde därför kunna äga en lokal hos personer där substansbruksproblematiken ligger något närmare inom tiden än vad vilket är acceptabelt för centralstimulantia-behandling. Även den långvariga samt jämna effekten över bota dygnet existerar en fördel.

    I studier existerar atomoxetin lika effektivt vilket centralstimulantia, dock man bör notera för att effektförbättring ofta sker långsammare och beneath längre tidsperiod - ända upp mot 12 veckor har effektförbättring kunnat påvisas. Det existerar således viktigt att behandla under ett längre period för adekvat utvärdering från preparatet. till att öka compliance finns nu en web-baserat självskattningsprogram som även förskrivaren kunna bli delaktig i (kallad Framstegskalendern). från vikt existerar också adekvat dosering, vilket för fullvuxna personer innebär 40 mg inom en sju dagar, därefter 80 mg, vilket kan ökas ytterligare mot rekommenderad högsta dos mg. Strattera besitter för övrigt också formell indikation till behandling från ADHD hos vuxna.

    Guanfacin (Intuniv) finns idag tillgängligt inom

  • diagnoser utvecklingsstörning

    • •

    Intellektuell funktionsnedsättning

    Intellektuell funktionsnedsättning (IF), även kallat enligt äldre benämning för utvecklingsstörning,[1] förr bland annat förståndshandikapp eller begåvningshandikapp, är när en människas kognition och intelligens inte utvecklas normalt.[1][2] Jämfört med genomsnittet har man mycket nedsatt förmåga att förstå, att lära sig nya saker samt att uttrycka sina tankar och känslor.

    Det är i huvudsak de kognitiva funktionerna som påverkas, inte de känslomässiga faktorerna, kreativiteten eller den kroppsliga utvecklingen, även om vissa intellektuella funktionsnedsättningar kan påverka andra delar av kroppen och dess utseende.

    Forskning visar hur viktig en människas begåvning, framför allt den verbala förmågan, är för kapaciteten att leva ett självständigt liv. Begåvningsnivån är en skyddsfaktor och resurs vid svårigheter. Personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver ofta få tillgång till olika typer av kognitiva hjälpmedel, till exempel välfärdsteknologiska lösningar (välfärdsteknik).

    Cirka 1 procent av Sveriges befolkning har en intellektuell funktionsnedsättning. Hälften av dessa har en intellektuell funktionsneds

    •

    Att diagnostisera psykisk sjukdom hos en individ med IF kan vara svårt, speciellt vid lägre kognitiv nivå. Ett hjälpmedel kan vara DM-ID-2, en diagnosmanual som bygger på DSM-5, anpassad för patienter med IF. Inget annat kan dock ersätta erfarenhet, tid och observationsförmåga. Som alltid är anamnesen viktigast och när det gäller patienter med IF måste autoanamnesen kompletteras av personer i patientens omgivning. Varje diagnos är en arbetshypotes, och i dessa fall måste man inte sällan prova sig fram.

    I denna patientgrupp är det särskilt viktigt att primärt eftersöka och hantera åtgärdbara orsaker (för höga krav, över-/understimulering, smärta eller andra somatiska tillstånd etc) till alla typer av psykiatriska symtom och beteendestörningar innan psykofarmakologisk behandling sätts in. När farmakologisk behandling har satts in måste uppföljning och kritisk utvärdering av behandlingen planeras noga eftersom det handlar om en grupp som ofta är känslig för biverkningar men som har svårt att ge uttryck för såväl upplevda bieffekter som positiva effekter. 

    Depression

    Den kliniska bilden kan vara annorlunda än den klassiska hos patienter med IF, speciellt hos dem med lägre kogniti